Nu har Lovisa varit ute i världen längre än hon var inne i mamma. Hon har börjat få riktigt bra rutiner, inte minst sovmässigt (vilket jag och Emelie är väldigt tacksamma för).
Så här ser hennes mat- och sovklocka ut för närvarande.
Först och främst har hon sina vanliga måltider. Det börjar med gröt på morgonen. Eventuellt blir det en fruktpuré på förmiddagen, annars är det lunch vid 12 i form av varm burkmat. Fruktpuré på eftermiddagen, följd av gröt som middag och sedan välling som sista måltid för dagen. Hon älskar välling (liksom gröt) och skulle säkert gärna äta välling till frukost också, men vi vill ha den som en sorts indikation för henne att det snart är dags att gå och lägga sig.
Mestadels blir det alltså fabriksproducerad mat. Tråkigt på ett sätt, men det är absolut ingen dålig mat det handlar om. Hon skulle gärna få äta mer av vår mat, för det får hon ibland, men det är svårt att laga mat utan kryddor – och kryddning efteråt blir oftast inte särskilt bra. Hon ska få äta mer av vår mat när hon blivit lite äldre.
Men hon får annat att tugga på av oss ändå. Hon är alltid med vid matbordet när vi äter vår mat (särskilt om måltiderna sammanfaller i tid), så hon skulle bli ganska rastlös och avundsjuk om hon inte fick något själv att tugga på.
Då är smörgåsrån något vi ofta plockar fram. Hon får småbitar att tugga och smaska på. På det viset är hon sysselsatt ett tag innan hon vill ha nästa bit. Det är ganska torrt, men bitarna blir snabbt blöta av hennes saliv (som hon, likt andra småbarn, producerar litervis av) och fastnar därför inte i halsen.
Nu vet jag att inte alla tycker det är någon bra idé med smörgåsrån (ett exempel här), men herregud… chilla ner er.
Mosad banan förekommer också. Ostbitar, lite pålägg, en och annan makaron… Det mesta som inte är för starkt eller för kryddat.
Sovrutinerna är ganska fasta och bra också. Jag kan inte minnas när vi senast var tvungna att ta upp henne på natten för att byta blöja.
Hon lägger sig oftast senast vid 21-tiden (även om man ibland kan få hålla på ett tag för att få henne att somna) och vaknar framåt 06.30 eller senare. Då sover hon ändå på dagarna också, så hon liknar mycket sitt favorithusdjur, katten.
Förr hade hon flera sovstunder på dagen som inte varade så länge per gång, men numera har vi två längre ”sovpass”: En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Då sover hon en och en halv timme, ibland mer än så. Jag var skeptisk innan vi provade på detta schema, för jag trodde att hon skulle vara alldeles för pigg på kvällen och inte vilja sova, men det fungerar faktiskt riktigt bra.
Och hon är så bedårande söt när hon sover. Och när hon vaknar. Ja, alltid, faktiskt.
På bilden ovan försöker hon klara av hörseltestet på sitt eget sätt, med händerna. Hon kanske ville lära sig teckenspråk i stället?
I övrigt skulle man även se om hon kunde följa saker med blicken och sitta upp själv. Inga problem där, förutom att hon var så trött mot slutet att hon bara stirrade framför sig. Hon somnade strax efter besöket.
Först verkar allt så jobbigt… Man får fatt om bordet med sina små fingrar, men det vill inte riktigt fungera.
Men så kommer man en bit till. Får syn på mamma, vilket hjälper.
Ah! Över kanten! Då kan man passa på att smaka lite på bordet.
Succé! Upp över kanten. Dags att börja leta efter vad man kan ta tag i och slita ner på golvet.
I dag var det idel glada miner ute på balkongen! Mamma fick ägna sig åt en av sina favoritsysselsättningar (sola) och Lovisa provade sin solhatt för första gången i skarpt läge.
Nappen är ett nästan livsviktigt tillbehör. Sedan hon upptäckte att det går att hantera den på/med egen hand, så har det blivit både lättare och svårare. Lättare eftersom hon oftast själv kan plocka upp en tappad napp, svårare eftersom hon ibland leker med den så mycket att den kan fara tvärs över rummet.
Hon ser mycket mer nu. Hon är mer iakttagande, uppmärksam.
Nappflaskan kan hon också hantera en del. Vi har ännu inte börjat med välling utan kör bara med vatten efter måltiderna.
Att gå funkar i princip inte alls, inte ens om man hjälper henne på traven.