Lovisas första påsk skulle firas hemma hos morfar och bonusmormor, som hade bjudit in oss och andra i släkten på påskmiddag.
Men först skulle vi träffa Sara, en av Emelies väninnor, som tillfälligt var i staden.
Lovisa hade på sig sina allra första skor, som hon undersökte väldigt noga på det vis som hon undersaker bäst på: Stoppa dem i munnen. Leendet efteråt indikerade att hon verkade gilla dem.
Vi tog en promenad i solskenet till Norra hamnen, där vi åt frukost ihop på Espresso House. Det är pappas favoritkedja, trots att han inte dricker kaffe (men ofta äter deras scones, varma mackor och caesarsallader).
Lovisa fick morgongröten här. Tror minsann att det var första gången som hon ”åt ute”.
Vi var förstås tvungna att provgå de nya skorna, så pappa hjälpte till med gången. Inte helt lätt att gå, men det berodde nog mer på att skorna kändes konstigt på fötterna än på att det var kullerstenar.
Resan ner till påskmiddagen fick skötas med allmänna medel då bilen var upptagen, men det var bara roligt. Lovisa fick se på en massa människor och saker och höra en massa konstiga ljud. Förhoppningsvis fäster hon sig inte så mycket vid Knutpunkten att hon kommer att springa dit ofta när hon blir äldre.
Lovisa var på sitt allra solstråligaste humör när vi kom fram. Det är nog inte så svårt för andra att gilla henne, tror jag.
Hade jag varit storebror/-syster till henne, så hade jag förmodligen varit ganska avundsjuk på all uppmärksamhet som hon får. Lilla grynet.
Bonusmormor hade också ett påskägg till Lovisa, som innehöll en leksak som togs emot med stort intresse. Den är ganska hård och därför rolig att banka med, så vi hoppas på förståelse från våra grannar undertill.
Efter den obligatoriska eftermiddagstuppluren var det inte lika mycket solstrålshumör hos Lovisa. Det krävdes en omgång gröt innan hon blev nöjd igen.
Sedan var det dags att åka hem igen. Morfar körde stolt barnvagnen till busshållplatsen, varifrån vi tog bussen till järnvägsstationen. Vi kunde visserligen ha tagit bussen hela vägen hem, men det är en bra bit att resa – och om bussen är stekhet och full av folk, så är det inte roligt vare sig för oss, Lovisa eller för passagerarna. Bättre då att ta tåget den största biten.
Vi passade på att ta några bilder på plattformen. Bilden ovan togs några sekunder innan vi insåg att det försenade tåget slutligen kom och vi stod på helt fel ställe.
Inte särskilt välplanerat av pappa lokföraren.
Lovisa fick gröt, medan de vuxna fick det som var på bilden ovan. Och jag fick ångest för att jag inte tagit med min systemkamera utan fick nöja mig med mobilbilder.
Jag och Emelie har alltid fått åka runt på julafton och dagarna däromkring. Så är det med en utspridd familj; det är många som vill att man kommer på besök.
Det här blev en av de bästa julaftnarna på väldigt länge. Det tyckte både jag och Emelie. Inte bara för att Lovisa var med oss och visade sig från sin vanliga goda sida, utan också för att allt bara… stämde. Gott sällskap och många goda skratt. Jag längtar tills Lovisa kan börja prata själv och förstå oss, så att hon kan ta ännu mer del i vår gemenskap.
Ett litet aber blev det dock.
Hemlagad knäck (som vi var med tidigare och hjälpte till att göra) fanns också på plats, liksom belgisk choklad och 
Passande nog, eftersom det var julskyltning, kom det ett rejält snöfall över Helsingborg. Inga snögubbar gjordes i år, men förhoppningsvis har Lovisa lärt sig att gå lite till nästa år. Kanske det åtminstone kan bli en snölykta?
Lovisa själv blev väldigt uppmärksammad av alla gäster. Här sitter hon i farmors famn och funderar på om hon möjligen börjar bli hungrig. Det blev inga lussekatter i alla fall.
Till slut, när alla gäster gått och den goda fisksoppan ätits upp, somnade pappa och dotter tillsammans. Den ene borde snart klippa sig, den andra borde få mer hår.
Både jag och Emelie hade jobbat igår lördag (jag kom inte hem förrän vid 02.20 i natt), så söndagen var vikt åt mindre ansträngande aktiviteter. Svampplockning på 
Men visst, svampar kan åtminstone vara roliga att titta på. Det finns många olika sorter och den ena är märkligare än den andra.
Samvetslösa personer som slänger färgburkar och sopsäckar med okänt innehåll – rakt ut i naturen. Skamligt.
Vi lyckades nästan fylla vår påse med svamp. Vi lät bli den som är på bilden ovan, för den såg inte särskilt trevlig ut. Det rann någon vit saft från den. Säkert inget nyttigt.