Det var inget fel på vår gamla säng. En Malm från Ikea med madrasser också från Ikea. (Emelie är helt förälskad i Ingvar Kamprads skapelse. Jag gillar också dem – men kanske framför allt för deras köttbullar.)
Men vi har börjat lida brist på förvaringsutrymme. Allt gammalt och oönskat har vi redan gjort oss av med. Antingen får vi hitta en större lägenhet (uteslutet just nu), slänga ännu fler saker (också uteslutet) eller komma på smartare lösningar.
En sådan kom Emelie plötsligt på en dag: Varför inte utnyttja ”dödutrymmet” under sängen? Där samlas ju ändå bara dammråttor – och katten när hon är på det humöret (vilket hon är ganska ofta, märkligt nog).
Vi tog sikte på en Brimnes. Något högre än Malm och (viktigast) med fyra stora, utdragbara lådor undertill. En riktigt smart lösning.
Just i dessa dagar hade Ikea i Helsingborg stängt på grund av att ”Världens nyaste Ikea” var på väg att öppna, så vi fick vänta till invigningen av deras nya varuhus. Det var verkligen på tiden att Ikea i Helsingborg blev större. Det gamla har hängt med länge och var både litet och slitet.
Vi kom dit strax efter 18 på kvällen. Inte så jättemycket folk, men ändå så pass många att det var ”mingelstämning”. Folk spelade musik och dansade. Vi började med en köttbullsmiddag i restaurangen, som hade en helt otrolig utsikt norrut tack vare läget på översta våningen och stora glasfönster. Något annat än den gamla varuhusrestaurangen som var väldigt mycket mindre och dessutom helt saknade fönster.
Väl framme på sängavdelningen så började jakten på en anställd som kunde hjälpa oss få tag i sängen. Men det gick inte så lätt… Brimnes var tydligen slutsåld. Vi hade hållit koll på lagret via deras hemsida hela dagen och enligt hemsidan så skulle det finnas några stycken kvar. Men inte.
Påstod i alla fall personalen..! Jag är ju inte alls insatt i hur Ikeas system fungerar, men när jag såg hur hon arbetade på skärmen så såg jag just Brimnes stå nämnd med siffran 3 i kolumnen ”lager”. Vi kunde dock inte göra så mycket mer, så vi gick vidare genom varuhuset.
Men vi kunde inte släppa tanken. Det hade varit jätteskönt att få sängen med oss hem.
När vi var framme på det stora tag-själv-lagret, så tänkte vi kolla med personalen där om de kunde hjälpa oss på något vis. Ja, det skulle ju inte kosta något extra att fråga.
Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut. Det tog ett bra tag innan killen bakom disken blev klar, men till slut hade han på något magiskt vis lyckats hitta en Brimnes..!
Mycket trevligt! Samtidigt som vi tyckte det var mycket märkligt att folket på sängavdelningen, som ändå borde kunna sina saker, kunde stå och säga att det inte fanns några Brimnes kvar. Var det ändå så att sängen fanns och att de antingen såg fel eller rentav inte orkade hjälpa oss?
Vet inte – och jag tänker inte spekulera i det mer än så. Vi var hur som helst nöjda med att ha hittat vad vi ville ha.
Det blev en del kånkande och stönande innan vi hade fått upp allt i lägenheten (lyckligtvis har vi hiss till den här lägenheten; hade det varit den gamla på Söder så hade vi nog inte gett oss in på detta utan hjälp).
Det var rejält med småkrafs som skulle sättas ihop (bilden ovan visar bara hälften av alla skruvar med mera som fanns i förpackningen), så vi pratade om att kanske bara sätta ihop själva sängen på kvällen och sedan ta förvaringslådorna morgonen efter. Men trots att timmen var sen och vi var trötta när sängen var komplett, så bestämde vi oss för att ändå sätta ihop allting.
Sagt och gjort – med värkande ryggar och rumpor blev vi helt klara och kunde utmattade lägga oss i sängen för att sova.
På bilden ovan ser ni det färdiga resultatet.
Vi har visserligen förlorat en huvudgavel (till Felicias förtret, som alltid brukar gå ovanför våra huvuden när vi ligger i sängen och hon vill komma och kela), men madrasserna har kommit högre upp och vi har fått stora förvaringsutrymmen undertill.
Det är möjligt att vi skaffar en huvudgavel senare. Emelie har redan planer på hur vi själva ska kunna bygga en sådan. Frågan är bara om vi hinner och orkar. Det är bara några veckor kvar nu.