En intressant sak att observera som nybliven förälder är hur ”samhället” så att säga reagerar på att det har fötts ett barn. Vilka papper som måste fyllas i. Vilka val som måste göras. Hur kontakten sker.

Vilka som var allra först ut? Försäkringsbolagen.

Redan på tisdagen efter förlossningen, det vill säga så fort Posten kunde leverera, kom det ett stort kuvert med massor av material där vi uppmanades/uppmuntrades (välj själva) att skaffa en barnförsäkring till Lovisa. Sedan dess har stackars Emelie fått väldigt många samtal på mobilen från det ena bolaget efter det andra. Vi har NIX på vår fasta telefon (vilket i och för sig inte hindrade ett bolag från att ringa där ändå), men det går ju tyvärr inte att spärra mobilnummer för reklamsamtal.

Jag har inget emot försäkringar, men jag tycker inte de behövs när det handlar om billigare saker. Köper jag ett halsband för tusen kronor, så kanske det bara kostar någon tia i månaden att försäkra, men efter några få år har man helt plötsligt betalat för ett halsband till. Så himla ofta händer det faktiskt inte att något går sönder eller stjäls, så hellre sparar jag pengarna och tar smällen när och om den kommer. Rätt mycket ingår också i hemförsäkringen (om man har en sådan).

Däremot är det förstås mycket mer motiverat att försäkra dyrare saker. Nu kan man inte sätta ett pris på ett barn, men det kan hända saker som medför stora kostnader. Ett barn kan skadas allvarligt (eller ha något medfött) som gör att det blir svårt att få jobb senare i livet. Samhället har visserligen ett skyddsnät, men denna ersättning ger inte samma levnadsstandard som om man vore frisk och kunde haft ett jobb (alternativt ett mer välbetalt sådant). Då kan kompensera lite för detta genom att en försäkring ersätter inkomstbortfall till en viss del.

Jag ska inte säga att man ska se en försäkring som en investering, för investerar man i något så hoppas man kunna få utdelning så småningom. Det här är om något händer. Jag bara hoppas att jag aldrig behöver kräva någonting tillbaka.

Det är för övrigt en djungel att välja rätt försäkring. Det handlar både om att titta på priset och på vilka förmåner det finns. Olika bolag har olika undantag, ersättningsnivåer och tolkningar. Två bolag kan ersätta för samma sorts skada, men det ena bolaget kanske ersätter direkt medan det andra inte ersätter förrän barnet har blivit myndigt.

Det känns som att man inte kan välja den bästa försäkringen, bara den som är minst dålig.

Vi försökte att kolla på nätet och bland vänner och bekanta om något bolag verkade vara ”mindre dåligt” än något annat. Det var rätt spridda skurar. Samma bolag som kunde hyllas till skyarna av de som snabbt och enkelt fått hjälp i kris, kunde sågas av de som känt sig lämnade i sticket och därför svurit en helig ed på att aldrig någonsin mer ha med bolaget att göra.

Vi valde till slut Skandia. De var inte billigast, men de verkade snåla in mindre på saker som just inkomstbortfall och invaliditetsersättning.

Årspremien ligger på 1.258 kronor och då ingår tillägget ”Medfödd sjukdom”, som är en extra ersättning i fall det senare framkommer att barnet lider av en av ett antal uppräknade sjukdomar som är svåra att upptäcka i början (som till exempel autism). Det tillägget kan man när som helst plocka bort och då få en lägre årspremie.

Känner vi oss säkra på vårt val? Nej. Förmodligen, bitter som man är av egna och andras erfarenheter av hur försäkringsbolag fungerar, så kommer man inte att få ett öre (eller i varje fall väldigt mycket mindre än man trodde och hoppades) när det väl händer någonting. Men det känns som om den risken finns hos alla bolag och är olika stor beroende på vad det gäller, så det går inte att gardera sig helt.

Nu till något helt annat.

Jag hade en del föreställningar om hur det var att bli småbarnsförälder. Det mesta har stämt, tycker jag. Det är lite dålig nattsömn (mest för Emelie) och mattiderna är ganska varierande. En del dagar har det bara blivit frukost och sedan ett mål mat till.

Men det har inte blivit lika mycket skräpmat som jag först befarade. Det är frestande enkelt att gå ut och köpa något färdigt, inte minst eftersom vi bor så centralt och har allt möjligt bara runt hörnan, men vi har varit duktiga nog att laga det mesta själva.

En vanlig ”lunch” vi har är hemmagjorda smoothies. De är goda, mättande och väldigt enkla att göra. De är väl hyfsat nyttiga också, vilket är en bonus.

Vi börjar med att hälla i frysta jordgubbar och blåbär i vår mixer. Dessa får sedan stå och tina lite, så att de går lättare att sönderdela.

Banan (dock färska) har vi också haft i någon gång. Men viktigast är vaniljyoghurten, som ger en härligt krämig smak. Lite mjölk kan också förekomma om ”smeten” känns lite väl tjockflytande.

Den sista ingrediensen är jordnötssmör. Inte något som alla har i vad jag kan förstå, men efter de många smoothies vi köpte på Jamba Juice när vi gjorde vår roadtrip i USA förra året så har vi fått smak för just denna extra smakkick.

Sedan är det bara till att mixa tills allt är blandat, så har man en iskall smoothie att avnjuta.

Lovisa är förresten snart en månad gammal. Otroligt.