Nyårsafton blev en enkel tillställning.

Egentligen var tanken att vi skulle åkt upp till några vänner för att fira nyår där, men eftersom de drabbades av magsjuka precis dagarna före så bestämde vi oss för att stanna hemma. Kanske en överreaktion, men vi ville ta det säkra före det osäkra. Inte så skoj att köra så långt med en magsjuk bebis. Ja, inte så kul att köra när man själv är magsjuk heller.

Så här i efterhand var det nog ett klokt beslut. Vädret var nämligen inte det bästa heller.

Två bilder från vår hemlagade nyårsmiddag:

Detta har Emelie längtat efter länge. Grillad getost med sallad och pinjenötter.

Om man bara inte häller på för mycket rödvinsvinäger och olivolja, så gillar jag också den rätten skarpt.

Huvudrätten blev fläskfilé i apelsinsås, med ugnsstekt klyftpotatis. Lite lagom med socker på, så att de blev läckert karamelliserade. Jag säger som Maria Montazami: Mums!

Som synes hade vi lite apelsin i salladen också. Det här var ett koncept som jag nog inte hade gjort om vi inte hade fått i princip ovanstående meny hemma hos en god vän i höstas. Smakerna går väl ihop och det känns mycket fräscht.

Året började med jobb tidigare än jag hade tänkt och velat (därav uppehållet i bloggandet), eftersom jag och personalavdelningen på jobbet hade missförstått varandra en smula. Men nu ska min pappaledighet (och inte jag) vara på spåret igen.

Egentligen borde jag skriva lite om Lovisa och hennes utveckling, men det är snart dags för middagslagning och jag vill inte att det här inlägget försenas ännu mer.

I stället bjuder jag på en bild från hennes bebisgym:

Det hon tittar på är sig själv. Det finns en klokt placerad spegel i bebisgymmet som hon plötsligt (åter)upptäcker och då kan ligga och stirra i – ibland rätt länge. Men inte utan att hon får hålla i sin favoritleksak giraffen, vars fötter hon gärna vill äta upp.